Idag markerar en speciell dag i min högskolepolitiska karriär, och därför tänkte jag dela med mig av mina tankar om dess betydelse.
Idag har jag alltså suttit 1500 dagar i studerandekårens styrelse. Jag vet inte om den siffran i sig säger så mycket, men det är en del. Det är t.ex. längre än vad det borde ha tagit för mig att examineras, det är längre än en mandatperiod i riksdagen
Jag är väldigt stolt över att bo i ett land där vi har frivilliga studeranden som jobbar otroligt hårt för att förbättra sina och sina medmänniskors vardag. Att sitta i studerandekåren är inte bara någonting man lägger till i sin cv, utan det är hårt arbete. Att få representera sina medstuderanden är en ära, men framförallt ett ansvar.
Som studerande är det här jobbet dock inte alltid så synligt och vi som studeranderörelse får ibland förklara oss och kämpa för vår överlevnad. Men det viktigaste jobbet görs ofta i kulisserna, och därför vill jag lyfta på hatten åt alla som någonsin jobbat för studerandenas bästa; ni gör ett otroligt viktigt jobb! Jobbet är inte alltid lätt och du får ibland ta emot en del kritik, ibland också oförtjänt sådan, men ändå fortsätter vi jobba för en bättre framtid, för oss alla.
Men jobbet kan också vara väldigt tacksamt. Trots att det ibland kan ta länge att nå till önskade resultat och med vetskapen om att vi aldrig kan bli färdiga, så finns det faktiskt många som uppskattar och också visar sin uppskattning öppet. Och det finns inget som belönar lika mycket, som att efter en lång dag sätta sig ner och inse att du gjort en skillnad idag och att ditt jobb betyder mer än du tror.
Intressebevakning måste göras hela tiden, och om den sköts bra märks den sällan. Men ifall den inte fungerar märks det nästan direkt. Vi måste låta våra röster bli hörda och se till att de aldrig tystnar. Därför finns studeranderörelsen, och jag hoppas den aldrig försvinner.